Sometimes two hearts just can't dance at the same beat.

Edit: förstår inte varför texten blev så stor. Jaja, ni får leva med det helt enkelt.

Hej hej. Här står det som vanligt stilla. Förlåt för det. Sedan sist har jag hunnit skriva en massa uppsatser och prov, rest till Teneriffa och ja.. Det är väl allt. Det var som vanligt skönt att komma bort ifrån gråa Sverige och  suga åt sig solens värme. Tror jag behövde den här resan så att jag klarar resten av hösten sen. 

För varje gång jag lämnar Sverige så blir jag allt mer säker på att det här säkra landet lagom inte är något för mig. Alltså visst är jag glad över att vara född här och fått växa upp här, men jag ser liksom inte möjligheterna till äventyr och nya upptäckter. Kanske att jag kommer tillbaka när jag är gammal, men det lär ju dröja. Just nu räknar jag ner till studenten och stunden som ska ta mig ut i världen. 

Alltså tänk er vilka möjligheter man har egentligen. Jag tycker det är synd att inte alla tar dem bara.





And even if you don't want it, the fall always comes

Just precis nu så sitter jag utanför bungalown jag har bott i hela sommaren i Turkiet. 
Jag minns i januari ungefär när jag började prata med min blivande chef om att jobba här. Allt kändes så overkligt och jag kunde inte riktig förstå att jag skulle befinna mig på en av mina absoluta favoritplatser en hel sommar. 
 
Nu har sommaren gått över i september och kylan börjar sakta krypa närmre. Jag blir alltid sorgsen varje höst men den här hösten hoppas jag blir bättre. 
 
Den här sommaren har jag först och främst jobbat en himla massa, träffat nya människor varje dag och sett hur många vackra solnedgångar som helst. Ibland har jag suttit med vänner på stranden hela nätterna ända till soluppgången. Jag har sett stjärnfall och tagit nattdopp i Medelhavet. 
 
När jag skriver det här så känns det så overkligt. Det är ju sånt man läser i böcker och ser i filmer. Men det har hänt mig. Alltihop.
 
Den här sommaren har varit så jäkla bra. Jag ångrar inte en enda minut av den. Det är precis sådant här jag vill göra. Jag vill befinna mig på olika platser i världen och träffa en himla massa nya människor jämt. Jag vill fortsätta upptäcka och inte nöja mig med något litet. Det finns en hel jäkla värld där ute och om nio månader öppnar den sig för mig.
 
Jag räknar ner tiden tills dess. 

Livet just nu

Ja det blev ju sisådär vad det gäller bloggningen här. Har aldrig någon tid eller ork.

I vilket fall, så jobbar jag på som vanligt här: Sju dagar i veckan och 11 timmar om dagen. Trots allt jobb så är det himla kul ändå. Dom jag jobbar med är störtsköna och jag kan ju inte direkt klaga på vädret. Side är verkligen en fantastisk plats.

Nej nu måste jag gå, vi får höras när vi hörs helt enkelt.


Snart.

Nu har jag bokat flygbiljetten. Natten den 14de åker jag till Turkiet, alltså om exakt 2 veckor. Kan inte riktigt förstå. Men det ska bli så himla kul ändå.
 
Ska försöka skriva här så mycket så möjligt medan jag är därborta. Internet där är inte jättepålitligt men jag ska försöka när jag kan. Skulle ju ändå vara rätt kul att ha det här, och liksom kunna gå tillbaka och läsa igen sen. 
 

Upp går solen så säker på sig själv.

Eftersom jag är usel på att skriva något så tänkte jag att vi kunde ta en titt på några av mina senaste instagrambilder. Där heter jag för övrigt nellyjenbrant och var inte blyga att följa. 
 
Först var jag ju i Dublin för ett tag sedan. Sen när jag
kom hem så hade jag det mysigt med mina fina vänner.
 
En dag i slutet av april var det riktigt varmt och Mini
låg och solade. En annan dag åkte jag och några
till Ullared och när vi åt glass stötte vi på Boris.
Sen var jag på Göteborg Horseshow och såg världscups
finalen. Rysligt spännande. En annan dag drömde jag mig
bort till Side.
Här är jag på promenad med mina favoriter för några
dagar sedan. Och hästen bredvid är en häst vi
förmodligen kommer att få rida på i Turkiet.

När våren får dig att bryta samman tänk på när vi var tillsammans.

Är så himla rastlös nu för tiden. Vill göra något annat. Vill göra grejer hela tiden och inte samma gamla vanliga vardag. Som tur är så är det maj nu vilket betyder att det snart är juni vilket betyder att skolan slutar snart som betyder att jag snart åker till turkiet. 
 
Egentligen borde jag skriva på en svenskauppsats som skulle varit inne förrförra veckan men känner mer för att skriva här istället. Uppsatsen ska handla om mina tankar om jobb och drömmar och sådant där i framtiden men jag har så mycket jag vill göra så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
 
Hoppas ni har det fint där ute och förlåt för att jag inte har så mycket att skriva om.
 
 
 

Jag tänker alltid på dig i april

Längtar med skräckblandad förtjusning till sommaren. Eller till andra veckan i juni närmare bestämt. Nu är allt bestämt. Jag kommer att befinna mig i Turkiet från det att jag slutar skolan till att den börjar igen. Jag ska jobba på en restaurang i Side och det ska bli så jäkla underbart!
 
Har ni hört Håkans nya förresten? Så grymt bra är dem. 
 

Det fanns ingen tid för oss.

"Om han skulle finna dig med tårar i handen, om han skulle finna dig med åska innanför revbenen.
Om han skulle finna dig med olyckan under ögonlocken.
Då skulle han aldrig mer le, inte åt henne och inte åt världen.

 

Om hon skulle se honom med glädjen vid sin sida, om hon skulle se honom med fjärilar i fickorna.
Om hon skulle se honom med skratt hängandes i öronen.
Då skulle hon aldrig mer le, inte åt honom och inte åt världen.

 

Om de skulle mötas med förväntan, längs en väg någonstans.
Då skulle de le, åt varandra och åt hela världen."

 

 

Dublin var fint. Nu längtar jag till Hyde Park, brittiska och dubbeldäckare.


När tiden är rätt ska jag plocka upp dig och ta dig långt härifrån.

"Hej. Åh vill så gärna skriva något här men vet bara inte vad. Mitt liv flyter väl på ungefär som vanligt. Har väl hunnit med att prova mitt leg ett par gånger men annars är det skolan som tar det mesta av min tid. Längtar så till våren nu. Vill att all snön ska vara borta och solen skina. Imorgon ska det vara 7 grader och sol. Så fint."
 
Skrev det där senaste gången jag var inloggad här men tryckte aldrig på publiceraknappen. Men det är verkligen så att jag försöker och försöker men jag lyckas inte få fram de ord jag vill. Idag fikade jag med en kompis och vi pratade om framtiden och jobb och sådant där. Jag blev så inspirerad för det är ju det här jag vill göra egentligen. Jag vill skriva men just nu finns det inget att skriva om. 
 
Lyssnar på musik som känns och längtar till varmare grader och skratt. På söndag åker jag till Dublin, det ska bli fint. 
 
Ryan Gosling, åh.

 

 

Last minutes with Oden.

 
Mina sista minutrar som sjuttonåring spenderade jag med att titta på denna smärtsamt fina video, Oj vad tårarna rann. Så himla fin och smärtsam på samma gång. Se den. 

18.

 
 
Jag är numera 18 år och myndig. Känns egentligen ingen större skillnad mer än att jag nu får gifta mig, dricka, kan åka i fängelse, ta körkort, sjukanmäla mig själv, skriva på grejer och boka hotell.
 
Jag har faktiskt fasat för den här dagen ganska länge för på ett vis är det slut nu liksom. Jag kan aldrig få mina barn och tonår tillbaka men på samma gång så känns det som att det är nu allt börjar på riktigt. Det är nu jag kan börja göra alla de saker jag drömt om att göra för jag kan förverkliga dem själv nu. Och med en sådan inställning stiger jag in i "vuxenlivet" och allt kommer bli så himla bra.