i miss the way we were back then

jag hör steg i gruset.

och tror att det är du.
trots att förnuftet,
logistiken
och världens alla diagram
vet att det inte är så.
och så aldrig,
hur många gånger jag än
kommer att stirra ut genom fönstret
på samma fläck.
det är det som är det
fina, förbannade, frustrerande,
förälskade, förfallna faktum
att tro på något man inte ser.
kan vara som att vattna blommor
som dött för längesen.
men man kan leva på den tanken
en hårfin skillnad,
en lindans
och en cirkus värd att vänta på.
den skillnaden.

nattliga tankar

knycklar ihop drömmen
under kudden.
och sparkar bort lakanen.
låter huden knottras.
och stänger inte fönstret.
hindrar inte natten.
-stig på, kom in.