or am i just a part of some big plan?

för en stund sedan var jag lite lagom uttråkad och kikade lite när min kära vännina smsade med sin pojkvän. de använde ord som "sötnos" och "älskling". det fick mig att inse, att jag varken är, eller kommer att vara, en sådan där "söt person". jag kan inte skriva, eller säga, något sådant.


"jag älskar dig" är som sagt en otrolig fras. en gång, provade jag att säga den. men så fort orden sluppit ur mig, insåg jag att de orden är alldeles för stora för mig. dess mening är för stor. jag beundrar folk som använder sig av den. som klarar av att säga dem, och mena dem, varje gång.

 

på vägen hem såg jag även ett litet barn som slog så hårt han kunde på en soptunna. kanske var han väldigt arg eller ledsen på någon. kanske hade hans leksak sprungit sin väg, eller något annat som kan vara så otroligt hemskt i den åldern.


jag skulle också vilja ha en soptunna att slå på.
    

det finns inga ord för det

Brustna hjärtan som
sjunger på sista versen
halkar på en ton.
Disiga mjuka
junivindar tappar andan
i rörelserna.
Mörkblonda lockar som
inbillar sig något som
aldrig har funnits.


Pulsen, takten och
gitarrfingertopparna
slog ett sista slag.
Vi omfamnades
som i en piruett på
dansgolvet i natt.

Med fjäderlätta
fötter föll vi baklänges
över kanterna.

jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

"Jag kollade på en film som egentligen inte ens var bra, men det enda som var gripande var resan som huvudkaraktärerna gjorde. De var det perfekta paret. Ni vet alla vilka jag pratar om, för vi har alla träffat på dem. Det där paret som visserligen bråkar och har sina ups- and downs, men som alla vet kommer att hålla ihop i slutet av dagen bara för att de är dem, och ingenting skulle någonsin kunna sära på dem. Filmen handlade som sagt om just ett sådant par, om den där långsamma förändringen som kom en dag och hur allting sakta gick från sockervaddslycka till det värsta, tänkbara helvetet någonsin. Och killen sa till tjejen:

How did we end up like this?
 
det låter som om det är världens enklaste fråga, men det är det inte. För ingen vet någonsin varför allting vänder hundraåttiograder och färgexplosionen förvandlas till en svartvit bild. Och jag pausade filmen och tänkte riktigt hårt och länge på alla de där människorna som helt plötsligt inte fanns i mitt liv längre. Vissa försvann snabbt, medan andra gradvis bleknade bort under en lång period. Vad gör man för att få någon att stanna? Hur kan man fixa någonting när man inte ens vet vad som är fel?" "But the sad truth is that some people stay in your heart long after they've walked out of your life".

ja, det var du som var mitt liv. det var du som gjorde mig lycklig. det var du som fick mig att le. det var du som fick mitt hjärta att slå. det var du som hjälpte mig upp efter att jag fallit. det var du som var allt.
men nu då? när du är borta?

att förlora kärleken är som att skada ett inre organ. det är som att dö.
den enda skillnaden är att döden tar slut. det här.. kan vara för evigt.

people always leave.