varje kväll innan vi somnar ljuger vi inför oss själva, i den desperata förhoppningen att när morgonen gryr, så kommer allt att vara sant.

dagarna flyter förbi lika, mot höst mot mörker mot vinter.
träden drar in sitt klorofyll och lövens gröna färg går över i gult, i rött, i brunt i gräddelint.
vindarna ökar sin kraft och i sin dans lyfter den färggranna mattan av löv,
lägger den försiktigt tillbaka för att åter lyfta den, i dans efter dans efter dans.
regnet och diset gör allting grått.
men plötsligt bryter solen fram, genom molnens sköld, regnet och diset är borta.
solens strålar värmer, men mot aftonen och kvällen sjunker termometerns kvicksilver under noll.

himlen är klar och endast stjärnornas ljus lyser upp din stig.

the best love is the kind that awakens the soul and makes us reach for more, that plants a fire in our hearts and brings peace to our souls.

jag har glömt bort hur man gör. orden kommer inte lika naturligt längre.
jag försöker reda ut mina tankar i mörkret, men de maler bara på. okontrollerat. framtidstankar, nutidstankar, dåtidstankar. saknad, längtan. efter allt och ingenting. alltid någonting annat. än det jag har, just precis nu.

jag är trött på att försöka vara stark. men jag är för stark för att inte låta det där bryta ner mig. igen.
jag har alltid varit en ensamvarg och jag har alltid trott att jag är sådär stark. men det fungerar inte så längre. ingenting är som det ska. ingenting är som det alltid har varit. allt är förändrat. nytt. och jag har svårt att komma in i det där nya.

jag har aldrig förstått det positiva med förändring. det är förvirrande. jag önskar att allt var som det alltid varit.

tänk vad enkelt allt hade varit då.

from paris with love

jag blir alltid så melankolisk när jag kommer hem ifrån en resa.
jag är så trött på vardagen här.
vi gör vad vi måste, inte alltid det vi drömt om, utan det som vi tror kommer att resultera i något bra. som kommer ge oss en bra framtid.

det jag beundrades över i paris var att många gjorde precis det de drömde om. människor stod och sjön i mètron. någon spelade fiol. någon annan dansade street dance bredvid eiffeltornet. andra satt på gatan och ritade av byggnader. någon spelade dragspel i tåget och andra ställde ut sina tavlor på en trottoar. de gör precis det de drömmer om. de lägger inte undan en dröm för att den inte är säker.

de lever ut den, in i det sista.