all it takes is 20 seconds of insane courage and great things will happen. i promise.

Jag kom hem igår natt, (efter 3 timmars försening med flyget, 5 timmar i flygplanet, ytterligare 20 minuters cirkulation uppe i luften innan vi fick landa och sedan 3 timmars bilresa hem i snöstorm.) Jag har haft det superbra och vädret var fint.
 
Idag var det julafton och jag är fortfarande arg över att dem klippt bort hela tomteverkstadsscenen och ingen julkänsla har infunnit sig. Men nu är (låter lite smått sorgligt) julen över och jag har ingen resa inplanerad på minst två månader och jag känner att jag bara måste göra något nytt så jag ska nog klippa av mitt långa hår. Är så trött på att allt jämt är likadant och jag behöver verkligen något nytt. Längtar till i sommar då jag förhoppningsvis kommer att befinna mig i Turkiet alla sommarmånaderna. 
 
Det går fortfarande lite upp och ned ibland men för det mesta går det uppåt. Tror faktiskt att jag kan lära mig att vara själv nu och hjärtat gör inte så värst ont längre. Bara ibland.
 


Kommentarer
Postat av: Fatima

Hej =)

Åh. jo, kanske är jag rätt because I've had that feeling before. Jag försökte också göra samma sak, faktum är att det fungerade. Man känner sig liksom mer självständig på någon konstigt vänster, man behöver inte se vart han är, vad han gör, vem han är med, man har inte längre det där extrema behovet över att skriva till honom tio gånger om dagen och bara se hur han mår, eller försöka starta en milslång konversation om livet.
Men jag vet att du kommer klara det, för du har ett litet vagabondhjärta. Sånna människor klarar slita sig från saker och ting även om det är svårt och jobbigt och gör så in i helvetes ont, tillsammans med tiden blir man hel.
Jag vill också bli galet kär i en engelsman, åhhhh vad fina de är!! Men jag har på något sätt lyckas bestämma mig för att jag ska bli en människa som typ Susan Boyle och vara 50 and never been kissed. Jag tror inte att jag är gjord för kärlek, människor har så svårt för att älska mig och jag har så svårt för att älska människor, det är nog bara sån som jag är. Så kärlek är nog inte för mig.

Och vet du? Du vet hur alla tonårstjejer har den perfekta bilden av hur den perfekta drömkillen ser ut? Så finns han inte, alla vet att en sådan människa finns inte, en sån man bara har i sina drömmar.
Det tog nog till för två veckor sen innan jag insåg att han finns, min sån och vi träffas två gånger i veckan och han har ett brutalt vackert leende, vackrare än Robert Pattinsons, (väldigt allvarligt sagt av någon som mig, lite som en HP-nörd som hittar böcker bättre än HP).
Tillochmed mitt pilotkrav uppfyller han.
Och jag känner ingenting, ingenting någonstans. Det är nog ännu ett tecken på att kärlek inte är för mig, han jag har drömt om hela mitt jävla liv finns på riktigt nu och det känns ingenting.

2012-12-25 @ 11:05:32
URL: http://thefashiontist.blogg.se
Postat av: Fatima

sv: Ja allt löser sig, så mycket kan jag lova. Hela mitt liv löste sig tillslut, och det trodde jag aldrig när jag var tio.
Åh gud vad roligt!! Jag är ganska avundsjuk på dig nu kan jag säga, samtidigt är det väl inte fyskam för min del att stanna hemma och flyga hela sommaren, men shit att få komma iväg till ett vackert och varmt land hade jag inte haft någonting emot alls!

Jag önskade att det kanske fanns det, bara som ett tecken på att jag inte är någon robot. Tillochmed mina föräldrar undrar när jag spenderar mina helger i flygteoriböcker och aldrig har ett fånigt jagärkär leende på läpparna, jag är femton, jag kanske borde skita i läxorna någon helg och gilla någon pojke, men icke. Ibland kanske jag blir lite väl fokuserad på bara en sak, som någon med asbergers ungefär, och så blir jag skitirriterad om någon stör mig genom att föreslå att jag kanske ska ta en paus och göra någonting annat.
Tyvärr är han också en dinosaurie, altså ungefär femtio generationer äldre än mig. Så det är kanske lite därför. Men äsch, lite ögongodis har aldrig skadat, dessutom är det sista terminen nu, sen fortsätter han på högre nivåer med sin flygutbildning och jag börjar gymnasiet som han gick ut för hundra årsen. Jag flyttar, han också förmodligen, och han antagligen mot stockholm och jag jag mot Skåne, sen kommer vi kanske träffas två gånger om året på möten på klubben, kanske fråga varandra en gång om året hur det går med våra drömmar. Sen så, sen har han jobb för något flygbolag medan jag tar studenten och innan jag har tagit mitt sista cert har han fru och barn. Så nej, det går inte och därför tänker jag inte utveckla en känsla för honom. Inte en endaste, jag ska vara rädd om mitt stackars hjärta, jag är svag när fallet väl kommer, därför måste jag vara stark nog för att stå kvar på kanten fastän att alla vindar puttar på.

2012-12-27 @ 12:23:10
URL: http://thefashiontist.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: