Årskrönika

Tänkte att jag kanske skulle sammanfatta mitt 2012. Förra året gjorde jag ju det i bildform men denna gången får det bli i text istället.
 
När raketerna började smälla i början av detta året tänkte jag faktiskt att det här skulle bli ett så himla bra år. Att jag skulle komma över honom, resa en massa och bli glad igen. Så var ju tyvärr inte fallet. Tror jag har upplevt så mycket sorg det här året så det räcker tio år framåt. Det började med att jag förlorade min lilla katt som jag haft sen jag var fem. Sen blev Rasken sjuk och veterinären besökte oss många, många gånger. Tillslut gick det inte längre och även han fick komma till himlen. Det var den sorgligaste dag jag någonsin upplevt. Trodde jag skulle dö av sorgen men kvar i hagen gick ju fina, fina Cindy, Kort därefter blev även hon sjuk och det ända jag kunde tänka på var att nu är detta slutet. Nu klarar jag inte mer. Men hon blev frisk, och än så länge är hon det fortfarande. Jag har känt mig lite borta det här året. Nedstämd. Det har varit den här jäkla sorgen som funnits inom mig hela tiden och det har varit så svårt liksom. Att vara hel och glad.
 
Sen är det ju såklart så att jag har haft bra stunder också. Mest är det nog resorna jag har gjort det här året. I februari åkte jag till Valence i Frankrike och bodde i en familj i lite mer än en vecka. Sen i slutet av mars åkte jag i buss till Salzburg och sedan vidare mot Rom. Fint. Sen åkte jag till London i fyra dagar i Juli och London är ju London, det vet ni ju. I slutet av augusti åkte jag till Side i Turkiet i en vecka och fyra dagar senare åkte jag dit igen. Åh, underbara, varma Side. Sen blev det oktober och på höstlovet där åkte jag till London igen. Det var en fin resa. Och nu för bara ett par dagar sedan var jag ju i Teneriffa som jag aldrig varit i förut. Kan medge att jag hade väldigt mycket förutfattade meningar angående kanarieöarna men det blev en positiv överraskning och alla britter som fanns där var ett plus. 
 
Så 2012 bjöd på en himla massa sorg och några glimtar glädje emmellanåt. Jag hoppas att 2013 kommer bjuda på en massa nya äventyr och massamassa glädje. Störst är förhoppningarna inför sommaren som jag antagligen kommer att spendera i Turkiet.
 
Jag hoppas att ni haft ett bra år och kommer ha ett fint 2013 och att ni gör saker som gör er glada. För det tänker jag att göra.
 
 


Kommentarer
Postat av: Fatima

hej.
Nu var det din tur, nu kändes du som en bra människa att säga det till.
Det finns någon jag aldrig tror att jag har nämnt, för att jag varit duktig idiot och förträngt honom, eller inte riktigt, men jag har bara alltid försökt övertala mig att jag aldrig har haft eller kommer få känslor för han. (hah). Jag har sett honom, i ungefär tio sekunder i hela mitt liv. Egentligen var meningen att vi skulle ses i några timmar, du vet lära känna varandra. Men det blev inte riktigt så, jag tog första bästa buss hem.
Idag skrev han, andra gången på en månad, han har aldrig skrivit till mig. Eller, inte skrivit egentligen, mest bara slängt in någon så brutalt obetydlig mening som jag läst om och om och om igen, smsat bästisar vad i helvete jag ska svara.
Och hjärtan. Jag avskyr att skriva "<3" och jag gjorde det. Och jag vill typ begrava mig själv levande, för jag visste inte om det han skrev var ironi eller om det var alvarligt eller om det ens var han som skrev det.
Och nu ska jag börja på samma skola som honom till sommaren (om jag kommer in). Då kommer alla hans vänner veta vem jag är och de kommer skratta åt mig. "Vänta hade HON en crush på dig? Ah, trodde hon att hon alvarligt talat hade en chans, PÅ DIG?".

Du kan se själv. Bilden på låsen över bron på min instagram, den bilden. Svartvit. Där. Där. Den bilden har han gått och infekterat med ord jag inte kan tyda.

Hejdå.

2012-12-29 @ 20:12:45
URL: http://thefashiontist.blogg.se
Postat av: Fatima

sv: Haha du är nog den bästa människan på denna jord att skriva någonting till. Även om mina vänner är underbara får jag något svar som "Äsch, skit i han" och vadå "skit i han?, skit på honom som om det vore världens enklaste grej att bara sluta tänka på någon och bli glad på en sekund?".
Då är du en bra människa, för du vet precis hur det är.

Jag vet inte, jag vet ingenting om han. Bara att han älskar uppmärksamhet och bekräftelse och söker det hela tiden och jag hatarhatarhatar sånna människor som behöver att hela världen älskar dem för att kunna andas.
Jag har inte berättat, men jag tror han förstår mer än väl, men jag försöker liksom, ta tillbaka allt jag visat. Jag har slutat skriva till honom, slutat gilla hans bilder, jag syns så lite som möjlig i hans värld helt enkelt.

När jag läste din kommentar bestämde jag mig för att göra samma sak. Jag skrev min sista notis, jag skriver inte dagbok, skriver små meningar och samlar i ett kuvert där det står "Känslor & Sånt" på utsidan. Jag skrev om nångång när han (tysken, han som skavt i mitt hjärta hela sommaren) frågade mig om jag hade fallit för honom, och jag sa till honom att jag bara faller för sånna som faller för mig.

Vi ska bli fria nu, 2013 ska bli så himla vackert. VÅRT ÅR. Brustna hjärtan ska bli lyckliga detta året. Detta året känns bara mycket bättre än de andra, jag vet inte varför.

& Du. Om du vill hade det varit så himla kul att träffa dig nångång, för du verkar som en himla underbar människa.

2013-01-03 @ 22:36:55
URL: http://thefashiontist.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: