du kysste min hals och jag kände ingenting alls

1 år senare.
.
Idag är det alldeles precis ett år sedan som mitt hjärta gick sönder. Idag för ett år sedan gick jag omkring i skogen och skrek på fåglar att det var lika patetiska som jag och kastade pinnar på träd. Så arg var jag. Så himlahimlahimla arg och ledsen och besviken. Han hade sagt att han inte var kär längre. Jag visste att han skulle säga det. Därför fick jag gå hem tidigt ifrån jobbet för att jag var så nervös att jag höll på att kräkas.
.
Det var en tisdag. Han kom och hämtade mig för att vi skulle prata. Jag visste vad som skulle hända, ändå ville jag inte erkänna det för mig själv. Vi körde till en kvarn ute i skogen. Sen pratade vi och grät om vartannat. Jag var arg för att alla skulle försvinna den hösten. Kompisar skulle flytta hemifrån, syster skulle jobba utomlands och nu han.
.
Jag minns att han sa att det går över. Att jag kommer hitta någon bättre. Just då ville jag bara dunka hans huvud i väggen och ropa att det är ju du som är bäst. Det är dig jag vill ha ingen annan.

Jag vet inte hur länge vi satt där i den där gamla kvarnen. Det kändes som en evighet och när vi skulle åka kramade jag honom. Jag ville inte släppa taget för det där var ju den sista gången. Den sista gången jag någonsin skulle få hålla den jag tycker om mest i mina armar. Och jag tog det där djupa andetaget och andades in den där doften som är hans som luktar så himla gott.
.
Ett år tog det för mitt hjärta att bli någorlunda helt igen. Eller nästan. 364 dagar. Igår kändes allt så himla bra och han var inte den första jag tänkte på när jag vaknade på morgonen. Inte heller värkte hjärtat så där som det gjort mest hela tiden. Hjärtat slog inte ens fortare än normalt när jag pratade med honom.
.
Idag för ett år sedan trodde jag att den där smärtan i hjärtat aldrig skulle försvinna. Att den där pojken som var menad för just mig gått sin väg. Men oj vad fel jag hade! Jag säger inte att det inte varit kämpigt för det har det. Jag har mått så otroligt dåligt till och från men nu är jag äntligen fri.
.
Och det är inte svårare än så. Kärleken är flyktig.
Det finaste som finns och kanske det vackraste som uppfunnits. Men det betyder inte att man inte kan återuppleva det.
Att göra slut handlar om mod. Att komma över handlar om ork.
Och nu är han ett fint litet minne i mitt hjärta. Och jag tänker tillbaka på en sextonårig Nelly och jag vet att han passade för just henne.
Men inte för mig. Inte nu.



Kommentarer
Postat av: Fatima

Han var som en fluga. Även om jag stängde allt, blockerade allt, så bara fanns han.



Jag drömde också om att bo i London, i ett av de fina tegelhusen utanför kleten med romantiska trädgårdar.

Bara för att han var där, och det var det som slet sönder oss.



Det var bara en gammal hederlig familjesemester på fem dagar. Hälsa på lite vänner och bekanta, och av alla miljonerna som finns i London var det just han.



Långt ifrån min typ, en motsats till det jag alltid dagdrömt. Jag skulle för det första aldrig ha en pojkvän, inte fören jag blev så stor att mamma skulle låta mig gifta mig med Robert Pattinson, för han var precis så som en kille skulle vara, mr. Pattinson.



Fast saker blev inte som jag hade tänkt mig när vi låg uppe hela natten och pratade om oviktiga saker. Jag var så rädd att han hörde mins hjärtslag så jag satt så långt ifrån jag kunde och började pilla med någonting när han försökte ta min hand. Jag var noga och sa till honom att jag skulle gifta mig med Robert Pattinson.



När det regnade cats

2012-06-22 @ 11:13:04
URL: http://thefashiontist.blogg.se/
Postat av: Fatima

Han var som en fluga. Även om jag stängde allt, blockerade allt, så bara fanns han.



Jag drömde också om att bo i London, i ett av de fina tegelhusen utanför kleten med romantiska trädgårdar.

Bara för att han var där, och det var det som slet sönder oss.



Det var bara en gammal hederlig familjesemester på fem dagar. Hälsa på lite vänner och bekanta, och av alla miljonerna som finns i London var det just han.



Långt ifrån min typ, en motsats till det jag alltid dagdrömt. Jag skulle för det första aldrig ha en pojkvän, inte fören jag blev så stor att mamma skulle låta mig gifta mig med Robert Pattinson, för han var precis så som en kille skulle vara, mr. Pattinson.



Fast saker blev inte som jag hade tänkt mig när vi låg uppe hela natten och pratade om oviktiga saker. Jag var så rädd att han hörde mins hjärtslag så jag satt så långt ifrån jag kunde och började pilla med någonting när han försökte ta min hand. Jag var noga och sa till honom att jag skulle gifta mig med Robert Pattinson.



När det regnade cats & dogs hoppade vi ner från andra våningen, till altantalket där vi klättrade ner från några lådor, och han hjälpte mig, så att jag inte skulle trilla och skada mig.

Så låg vi där i regnet, och bara skrattade.



Jag somnade i hans famn den natten, och hela morgonen stirrade jag mig blind på hans slutna ögonlock.



Morgonen därpå satt jag med våta kinder på flyget hem.



Två dagar. Ynka två dagar såg till att jag skulle spendera de nästkommande 2 åren med att längta och gråta.

2012-06-22 @ 11:18:22
URL: http://thefashiontist.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: