walking in the winter, down rows of empty sidewalks, I reached into my pocket, found an old note from you. it read baby doll I love you, can’t wait to see you sunday. I tried to hear you read it, can’t remember your voice. was it sweet was it sultry, did i tremble when I heard it?

Är hemma och är sjuk och försöker skriva en novell som ska vara inlämnad imorgon. Har börjat om minst tre gånger och jag kommer inte längre än ett halvt A4. Jag har i alla fall bestämt mig för att den ska handla om en tjej och en kille som blir så kära i varandra att det gör ont i hela kroppen men att tjejen tvingas dumpa honom för att hon inte vill gå omkring och vara så kär att det gör ont.
 
 
Hoppas ni har det fint där ni är.

Nu vet jag hur det är att sluta vara kär i någon och det är nog ganska bra att veta det.

Okej så här är det. Jag brukar skriva om hjärtesorg och kärlek här för det är det jag kan bäst. Anledningen till att bloggen stått stilla så länge nu är för att livet är fint nu. Jag mår bra. Och jag är inte lika bra på att skriva om det. Så nu vet ni.
 
Några fina bilder ifrån Gossip Girl, som jag är lite smått besatt av just nu. Chuck Bass, mm.

Och jag skulle ha ringt dig ikväll, men handen fastnade framför mig. Och jag skulle sagt att jag älskar dig, men stoltheten kom i vägen.

 
 
Häromdagen städade jag mitt rum och såg att en av Harry Potter filmerna fattades. Det var bara extramaterial men ganska så fort insåg jag att den finns hos honom. Precis där jag glömde den för länge sedan. 
 
Jag börjar glömma bort hur det känns nu. Minnena bleknar och jag kan inte se det lika tydligt längre. Ibland måste jag till och med fundera riktigt länge för att komma ihåg. Jag minns inte hans axlar längre. Jag minns inte ens hans trötta morgonröst och jag minns inte känslan av hans ofamning lika tydligt längre. Och det är sorgligt och det gör ont. För jag börjar glömma en del som var så viktig för mig så himla länge.
 
P.s Tack för era fina kommentarer ni skickar ibland. Blir så himla glad.