It’s gonna hurt. it’s gonna hurt because it matters.

Ikväll var mina fina vänner här och vi satt och pratade minnen. 
Det kan bero på att jag har kollat för mycket på Sex and the city, men jag bara måste skriva av mig.
 
De av mina vänner som har pojkvänner har redan börjat prata i "oss" och "vi", och redan vid 23 tiden gäspade vi allesammans och dem drog hem till sitt. Är det så att vi håller på att bli vuxna? Alltså på riktigt vuxna? Är det nu det är meningen att vi allesammans ska flytta hemifrån, börja betala räkningar och klaga på att dammsugaren gått sönder igen? Är det nu vi ska börja planera för framtiden och öppna sparkonto? 
 
Är vi just nu i det stadiumet mellan vuxen och inte? Jag fyller 18 om 4 månader och jag vet inte ens hur man sätter på en maskin tvätt. Borde jag veta det? Eller borde jag fortfarande vara uppe med vänner hela nätterna och bara vara? 
 
Jag har inte tältat med dem bästa på 2 år nu och det känns så himla sorgligt. För det är ett tecken på hur vi allihop har andra saker för oss, som jobb till exempel. På bara ett år har vi blivit så himla mycket vuxnare. 
 
Ända sedan jag var 15 år har jag bara velat fylla 18. Men nu när det börjar närma sig så vill jag inte det lika mycket längre. För så mycket kommer att förändras och jag är nog inte riktigt redo för den förändringen ännu. 
 
P.S. Insåg precis att jag hunnit bli rätt klok ändå. Klok på vissa saker i alla fall. 


Kommentarer
Postat av: Petter

Jag är i alla fall väldigt glad att du hittar inspiration till att blogga ibland. Jag skulle tro att jag var mer "vuxen" när jag närmade mig 18 än jag är nu. (På vissa sätt i alla fall - jag betalar ju räkningar och grejar nu, det gjorde jag inte då..) Till viss del tror jag att man kan välja själv hur vuxen man vill vara, men problemet är att man inte kan välja åt andra hur vuxna de ska vara.. Och därför tvingas man liksom med de andra. ;)
Men varje ålder, varje dag till och med, har sin charm. Just nu är jag i en ålder då jag inte blir rädd för att bli vuxen när andra pratar om "vi" och "oss", snarare känner jag ett styng av rädsla för att alla andra ska bli vuxna, medan jag får sitta kvar i någon halvbarnslighet och bara prata om "jag" och "mig".. :P

2012-09-09 @ 00:15:23
URL: http://najadus.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: