18.

 
 
Jag är numera 18 år och myndig. Känns egentligen ingen större skillnad mer än att jag nu får gifta mig, dricka, kan åka i fängelse, ta körkort, sjukanmäla mig själv, skriva på grejer och boka hotell.
 
Jag har faktiskt fasat för den här dagen ganska länge för på ett vis är det slut nu liksom. Jag kan aldrig få mina barn och tonår tillbaka men på samma gång så känns det som att det är nu allt börjar på riktigt. Det är nu jag kan börja göra alla de saker jag drömt om att göra för jag kan förverkliga dem själv nu. Och med en sådan inställning stiger jag in i "vuxenlivet" och allt kommer bli så himla bra. 

Do you miss me at all?

 

"Hur ska jag kunna få dig att förstå. Att det är inte samma sak. Att det blir försent. Bytt är bytt, kommer aldrig igen. Varje gång jag som barn hörde den frasen gick jag en aning sönder utan att förstå varför. Nu tror jag mig förstå att det var för att frasen propsar på oåterkallelighet. Det gjorda kan aldrig göras ogjort. Det går aldrig att komma tillbaka. När något är borta är det borta." - Jonas Gardell
 
Vad den mannen kan vara klok ibland.