20

Och så blev jag 20. 
 
Livet är väl sådär för tillfället. Lider av obotlig trötthet och inte ens blodprov vill visa vad som är fel. Doktorn sa att min kropp förmodligen fortfarande inte är återhämtad sedan Turkiet och kanske är det så. Men vem är inte trött och deprimerad när man inte sett solen sedan oktober och vetskapen att det ska bli över 10 minus nästa vecka när 4 minus redan känns som att näsan ramlar av. 
 
Och kvar står jag i en mörk fabrik dagarna
i ända där det enda som tröstar mig är att det snart är april.
 
Men jag ska inte klaga egentligen, det hade ju kunnat vara mycket värre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: