varje kväll innan vi somnar ljuger vi inför oss själva, i den desperata förhoppningen att när morgonen gryr, så kommer allt att vara sant.

dagarna flyter förbi lika, mot höst mot mörker mot vinter.
träden drar in sitt klorofyll och lövens gröna färg går över i gult, i rött, i brunt i gräddelint.
vindarna ökar sin kraft och i sin dans lyfter den färggranna mattan av löv,
lägger den försiktigt tillbaka för att åter lyfta den, i dans efter dans efter dans.
regnet och diset gör allting grått.
men plötsligt bryter solen fram, genom molnens sköld, regnet och diset är borta.
solens strålar värmer, men mot aftonen och kvällen sjunker termometerns kvicksilver under noll.

himlen är klar och endast stjärnornas ljus lyser upp din stig.